Ta i trä...

Eftersom vi äger en del skog är det ganska givet att vi inte köper virket till huset, utan sågar vårt virke själva. Så på vintern är vi ute och hugger ned en del träd, för att på våren få dem sågade. Därefter får virket ligga ute hela sommaren och torkar. Nu när vintern närmar sig med stormsteg känns det bra att vi har fått in det under tak.

Men vi var inte så glada i lördags då vi tog in det kan jag säga. Syrran hade tidigare frågat om hon skulle vara barnvakt i fall vi behövde arbeta med huset!!! Arbete växer på träd men inte barnvakter så svaret var självklart ja. Men tittade man ut den morgonen så var allt inte lika självklart längre. Blåst och regn, riktigt höstrusk. Skickade meddelande till syrran att hon nog kunde stanna kvar i sängen, vi ville lägga ner husprojektet i dag. Icke! hon fick oss på andra tankar och snart stod jag och älsklingen ute på gården i det jämngrå regnet. Ta in virket nu var bara att glömma och även om det fanns massor att göra så var det svårt att tänka om när vi var inställda på en sak. Humöret var väl inte heller på topp, berodde det på vädret kanske?

Men så var det precis som om någon tyckte att det hade regnat tillräckligt denna dagen och bestämt sig för att vrida av kranen. Det slutade regna trots den grå himlen! Tänk vad lite uppehåll gör gott för humöret, nu var vi med i matchen igen. Presenningarna åkte av och in vräktes kubik av plankor och bräder. Kan säga att det sista släpades det mer. Att bära virke tar på krafterna.

Det blir en hel del merarbete med eget virke men billigare. Man får överväga om man är beredd att göra jobbet. Men jag inbillar mig att det kommer att kännas lite extra härligt när jag väl sitter där i mitt hus och vet precis vad det är för träd som mitt lilla bo är byggt av. Även allt arbete man har lagt ner borde göra att man sedan njuter lite extra. Som en härlig middag efter en flera timmars lång skogspromenad...