Snön lyser vit på taken...

...förlåt - snön lyser med sin frånvaro. Kanske inte så roligt men nog känns det som att julen är här ändå, nu när hemmet är pyntat med stakar och allehanda stjärnor. För mig är det finaste pyntet det som kommer ifrån växtligheten. Granar, kottar, apelsiner, kanel, lingonris... - ja, listan är lång och något som jag är särskilt glad i, är den otroligt vackra julrosen. Given varje år och nu står den åter här och säger att nu är det jul...

Juluppehåll!

På gården råder just nu juluppehåll. Det vill till att ha ett någorlunda fungerande hem samtidigt som man renoverar och jag vill inte befinna mig i ett kaos när julen kommer. Nu ska vi njuta av lite lugnare tempo och hämta nya krafter. Vi kom så långt som att hela andra våning är färdiggipsad. Där väntar sedan panel i tak och installation av värme.




På nedre plan ser det mer ut som om vi tagit ett steg bakåt än framåt, men så är det inte. Nu när skivorna sitter på plats där uppe så har vi rivit ur den gamla maskätna vindstrappen. På så vis kom också muraren åt murstocken bättre. Här väntar nu putsning av murstocken och uppbyggnad av golvet i vardagsrummet. På söndag är det första advent och jag hoppas verkligen att bihåleinflammationen har gett med sig då. Nu ska det pysslas!!!

Vintern...

...har kommit och med den förkylning. Har haft det ett tag nu och det verkar ha spritt sig till bihålorna - kul!!! Jag som har haft så många planer för de helger som precis har varit. Pyssel och städ inför advent, julmarknader och så vidare. Har bara inte orkat. Besviken och enveten som man är, så har jag gjort lite i alla fall, vilket slutat med att jag blivit ännu mer förkyld och tröttare än någonsin. Att det ska vara så svårt att ta det lugnt?

Här har jag precis spänt fast lillan i traktorn med sin far, så jag kunde gå in och vila mig lite. Tur att hon gillar att vara med pappa ute på gärdet...

Raka rör!

I veckan blev pipan klar. Rören sitter på plats och snart kan vi elda i huset, om inte sotaren har något att invända förstås. Fick givetvis kravla mig upp på taket för att visa resultatet utifrån. Uhh...jag som respekterar höjder så, men vad gör man inte för att kunna ge en så sann och bra bild som möjligt av arbetet som pågår i huset. På så sätt får jag ju också bilder att lägga i mitt före och efter arkiv... Trevlig helg på er!

Rätt forum?

När man håller på som värst och renoverar så kan tanken komma då man undrar vad man egentligen håller på med. Skulle det inte vara bättre att sadla om helt och bosätta sig i någon lägenhet i stan? Kanske bli en sån där kaffelattemamma då dagens stora händelse skulle vara att få prata bort ett par timmar med andra mammor på något barnvänligt trendcafé. Givetvis klädd i senaste snitt och med barnvagn i senaste färg och årsmodell. Sedan skulle man gå hem så sakteliga till sin man som har ett vanligt sju till fyra jobb. De största vardagsbekymren skulle sedan vara att laga middag och kanske besikta bilen.

Just nu låter det underbart, men jag vet att med tiden skulle jag bli så rastlös. Jag skulle bara gå runt i lägenheten och ha abstinens över att inte ha något att sätta händerna i. Trendcafé i all ära, jag gillar att sitta på café, men hur kul är det i längden? Fikakorg ute på landet är också bra. Å visst saknar man att få klä upp sig ibland och få slippa tråkiga arbetskläder både på jobbet och hemma, men det kan vara skönt att få slippa vara uppdaterad i trender jämnt och ständigt också. Nää, det bästa jag vet är när hela familjen är nere på gården och pysslar med vårt blivande hem. Man skapar något tillsammans och det är resan som gör det...

Jag i mitt rätta forum?

Här är en bild från i somras då jag spärrade av autobahn för bostadssökande rådisar genom att lägga stålnät och gjuta tätt springor i husgrunden (lagom mycket - ventilation är a och o i torpargrund). Mitt motto är "vi ska i alla fall inte bjuda in dom rackarna"...

Gips!

Denna veckan har vi vigt fritiden åt att sätta upp gipsskivor på andra våning. Den största utmaningen har varit att få in skivorna i huset utan att de blir blöta. För det har regnat och regnat och åter regnat, samtidigt som man har jobb och andra åtaganden att göra än att sitta och vänta på uppehåll. Men vi klarade det till sist. Min man har i veckan haft god hjälp med att få upp skivorna på väggen av Snickar-Janne. Kan vara lite trixigt att skruva om man är ensam. Förvisso kunde väl jag hjälpa till, men då har vi en liten tjej som måste passas. Jag har i alla fall burit in skivorna och upp för trappan.

Det ser ut som att vi blir klara till helgen och då ska vi "försöka" ta det lite lugnare. Det blir i alla fall inget dubbelarbetande. Kanske åker vi på Kobergs Slottsmässa. Det drar ihop sig till jul...

Inget ofog...

Kunniga hantverkare är ett mycket eftertraktat folk. De verkar ha hur mycket som helst att göra. Så också muraren som vi har anlitat. Till slut så kom han och vips så händer det grejer.
Vår murstock är ganska så medtagen efter alla år men fullt duglig att rätta till. De stående tegelstenarna i rökgångarna gör dock att det kan vara vanskligt att försöka sig på att slamma gångarna invändigt. Risken är att stenarna rasar in. Så i det här fallet får det bli rör som sticks ner i pipan.
På bilderna har han murat upp nygamla stenar som vi har haft liggandes. Sedan fogat och gjort en form för att kunna gjuta en liten klack ovanpå fogarna som då skyddas från väta.

Färdigt för att sticka ned rör...

Alla helgons dag

Det är väl ingen som har missat att det har varit alla helgons i helgen. Åtminstone inte om man har tagit sig förbi en kyrkogård efter mörkrets inbrott. Det är så fint med alla lyktor som lyser upp. En tradition värd att bevara. Att vi sedan haft stjärnklar himmel och rimfrost har inte gjort det inte mindre vackert.




Något annat som jag förknippar starkt med alla helgons är att ysta den stora julosten hos min mormor. Till just denna gick det åt 30 liter mjölk som vi hämtade hos en mjölkbonde i trakten.

När osten har fått stå till sig en tid blir det en lite speciell doft. Vissa kan tycka att det är en odör, men för mig luktar det jul och påminner om när man som liten firade jul hos mormor.
Ostystning är också en tradition och kunskap värd att bevara...