
Var på biblioteket i går och forskade lite i släkten. När man sitter där så får man verkligen ett annat perspektiv på livet. Allt var verkligen inte bättre förr. Tänk att bo i ett rum och kök med åtta ungar. Alla födda med två års mellanrum - pust! Att sedan tvingas se sin fyra år gamla dotter tyna bort i en sjukdom som för oss i dag inte innebär några större problem, kan inte vara lätt. Så maktlös man måste känna sig. Sedan var de livegna på så vis att de inte ägde sitt hem. Man fick betala för arrendet av
barons ägor genom hårt arbete. Annat som dyker upp i
rullorna är ord som
oäkting, fattigstuga,
lösdrivare, dödfödda, undantag... Här sitter jag i fyra rum och kök med
ett barn och
bvc tryggt tillgängligt. Det är helg och jag har inga större arbeten att utföra. Är bjuden till ett par
goda vänner i kväll. Man har det allt för bra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar